Där bor faster Sigrid! ropar du jämt alldeles glatt på väg från och till sommarstugan jag har inte brytt mig tillräckligt för att fråga vem denna människa kunde vara. Jag förstår lite bättre nu. Där bor farmor Bolle! ska jag ropa till min framtids barnbarn så det skallar av hemtrevnad och glädje dom kommer inte fatta vem jag menar men det kommer inte hejda mig. Det ju inte för deras skull jag ska ropa utan för din och min.
Jag försökte mig på att skriva en ursinnig rytmisk dikt som skulle utplåna allt på sin väg ta med sig allt hopplöst, som en störtflod skulle den va men den skrynklade ihop sig, dikten, och blev en liten våt fläck. Ursinne har inte mycket å säga till om mot allt det rimliga. Osägbarheter när de är som rimligast, nej då kommer jag längre med Där bor faster Sigrid! om och om igen, sommar påsk och jul, som ett mantra, jag vill höra dig säga det igen. Vi har nog inte träffats, Sigrid och jag, kanske var vi aldrig samtida. Men dig har jag känt hela mitt liv, farmor, och får jag inte träffa dig mer har du i vart fall lärt mig hur jag kan jubla ditt namn.
No comments:
Post a Comment