Ska du skriva en bok? fragar han. Jag ska lasa en bok. Kan du tipsa mig om vilken? Men nej, han vet ingenting som skrivits om homogaypeople i Bulgarien han begriper inte fragan han sager igen att homosexualitet aldrig har varit kriminaliserat har. Alltsa, de skrev upp oss, vad vi gjorde och var, och la i arkiven, det gjorde de forstas. Men repression - nej.
Men fraga mig du, jag ar ett levande arkiv. Och jag lovar mig att aterkomma nar jag val lart mig Spraket men sa lange fragar jag taffligt pa utrikiska och nu skriver jag upp innan jag glommer.
Tva stallen pa stranden. Ett vid stationen. Inga barer, inget kafe, bara parken om natten. Och bara man, man.
Jag tror lesbiska kom med demokratin,sager han och ler pillemariskt. Jag gladjs at den snygga parafrasen pa "homosexuality came with the white man" fast nej den va knappast medveten. Jag vet inte hur mkt koll han har pa att det dar med parkerna e del av en internationell bogkultur heller. Eller att samma internationalism galler lesbiskas osynlighet. Jag borjar fraga om det ocksa. Fragor, fragor, fragor. Han haller upp mer hemgjord likor och borjar byta amne.
Intervjuar du mig? jo, det gor jag ju. E det ok? Bara lite... och sen: Kanner ni nan som pysslar med sant har pa nat universitet? Men nu ar samtalet avslutat. Med vad?
Nasta dag jag och googlescholar och nagra sma tecken men tydligast ar tystnaden. Den kommer i typ svallvagor.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment