konsekvenser

Samtidigt som det e så crazycrazy svårt att döma män för våld mot kvinnor vet vi någonstans att mycket av allt det som accepteras som mer eller mindre "ok" faktiskt e jäkligt långt ifrån ok. Män vet mer än väl att undvika att förknippas med det.

När socialstyrelsen ville fokusera på problemet med efterfrågan på kvinnokroppar till salu och gjorde sin reklamserie med bilder av män och textslingor på temat att var åttonde man någon gång har köpt sex fick de inga modeller att ställa upp till bilderna.

Det va inte värt pengarna att riskera att på något sätt förknippas med mansvåldet.

Lustigt att efterfrågan på kvinnokroppar kvarstår.

***

Jag tänkte skriva Att ta kunskaperna om mansvåldets utbredning från den feministiska våldsforskningen på allvar innebär att vi måste ändra synen på förövarskap. Men jag föredrar nog att skriva Att ta kunskaperna från våra egna liv och människor omkring oss liv innebär att vi måste ändra synen på förövarskap. Ja det e fint att ropa högt om stureplansdomarna. Men när vi pratar med varandra om våldserfarenheter är fängelsedomar ofta inget alternativ. Med tanke på mansvåldets utbreddhet är ingenting eller fängelse inte tillräckligt med alternativ.

Som värsta pålästa borde jag ha koll på en hel uppsjö möjligheter för samhället att gå in och hindra kriminaliserade handlingar utan att fokus skulle vara på Straffet eller endast på stöd av brottsoffer.

Istället upplever jag mig kvar i det vakuum jag famlade i som tonåring när jag funderade igenom alternativet att polisanmäla min far och bedömde det som för mig och mina syskons del fördelaktigare att ha en misshandlande far än en frånvarande. Detta var de två alternativ jag visste fanns. Det är fortfarande bara dessa två möjligheter jag känner till, eller förresten, nu för tiden vet jag att det ofta inte är ett val, att rättsystemet sällan är en möjlig utväg, att det inte verkar va till för att ge kvinnor medborgerliga rättigheter.

Hans Ekbrand har brainstormat en hel del på sånt här, och menar att mansvåld måste börja kosta för förövaren, på sätt som funkar avtalsmässigt i tillägg till att ligga som brottmål. Påföljder av detta slag skulle om jag förstått rätt kräva en lägre bevisbörda. Våldsutövande skulle kunna kosta ekonomiskt, yrkesmässigt, i relation till att få träffa sina barn. Läs lite smart text här.
PS. Här ligger hans avhandling den handlar om mansvåld i samband med separationer. Han använder kvantitativ metod den ängelen.

***

Män vet mer än väl att undvika att förknippas med mansvåld. Men kvinnors höga våldsutsatthet visar på att män samtidigt inte är särskilt rädda för att använda sig av våld. Det är som att våldet blir fel på riktigt först när det lyfts fram i ljuset och synas. Små kostnader för förövaren skulle innebära möjligheter till små vinster inom räckhåll för den utsatta. Små bonusar när hon lyckas tala och därigenom synliggöra våldet. Små uppmuntringar, uppmaningar, inom räckhåll.

Att kvinnor börjar tala, börjar benämna konkreta män tillsammans med de våldshandlingar de är ansvariga för, är en otrolig mäktig strategi för att göra våld till ett mindre attraktivt alternativ.

Jag ser på våldsutövande män och våldsutsatta kvinnor som rationella aktörer, skriver Ekbrand. Och därigenom skapar han sig en analysram som gör världen föränderlig. Cool snubbe.