Det här började som en kommentar på syrrans inlägg om rasism, här och här.(1) Jag har tänkt en massa på kommentarerna hon fått till de inläggen. De är för det första på väg mot lika många som när hon skriver om prostitution, för det andra jäkligt långa. Eftersom min kommentar också blev pinsamt lång får den bo här istället.
Ja, alla dom här orden i kommentarerna, alla dom här "men jag då", den enorma textmassan, alla exemplena, all information, det blir jättesvårt att tänka och sammanfatta jag orkar inte läsa tänker jag behöver ett glas vin och goda vänner. E det inte just det som rasism inte är? E det inte just dom här kulturanalyserna som vi älskar, som vi pratar om hela tiden, alla pratar och har trevligt och så spännande men sen, när dom inte får plats alla orden, när vi trots allt måste lyfta blicken och rensa bort, då släpper alla som kom invällandes(2) med sina upplevelser och erfarenheter och barndomar, då när det är dags för teoretiska perspektiv och hårda siffror och policydokument, då står vi plötsligt där ensamma med "patriarkala kulturer" och "halvspråkighet" som det bästa vi har. För i försöken att teoretisera rasism mötte vi motstånd, och det fick oss att tappa tråden. Vi vet att det var just motstånd vi mötte, för fast det var sött var eftersmaken bitter.
Begreppet rasism e ett försök att namnge en struktur. Rasism och "min barndom" kan absolut kopplas till varandra, måste kopplas till varandra om begreppet ska va något att ha, men det vore ju helt knäppt om det gick att sätta likhetstecken mellan struktur-teorier och individuella erfarenheter. Eller om det faktum att erfarenheter och klurigheter och barndomar liksom definierade bort möjligheten att ta strukturella grepp. Så är det ju inte med andra frågor, vi klarar av att säga klass fast en arbetarklassfamilj hade sommarstuga och medelklassungen blev mobbad i skolan. Och nog fan klarar liberalerna av att stava till både globalisering och ny tidsålder, hur är det möjligt när mina familjegrenar varit överdådigt globala sedan 1800-talets början. Varför stjälper inte ett indivduellt öde teorin om den nya globala eran såhär på stört?
Jag tror istället oviljan att lyfta blicken vad gäller rasism är en del av hur rasism fungerar. Och måste fungera, dominansstrukturer måste inbegripa möjligheter att inte se för att fungera.(3) Rasistiska positioner(4) är därför ambivalenta, för att citera "Whiteness is a position in ambivalence, between having power and refusing to acknowledge it. Now I am... but now I am not..."(5). Som en sån växling förstår jag också kravet från syrrans läsekrets att hon ska göra mellanmänskliga kulturanalyser (sött), för det kravet måste ses i bakgrund av en policybildande kulturrasism (bittert).
(1)och vi börjar härmed uppnå malebondingsnivåer ryggklappande, kamikaze prickar nöjt av på dagens "att göra"-lista.
(2)notera gärna vattenmetaforen, fin detalj som annars mest används på sånt där som influensavågor och flyktingströmmar
(3)men människor fungerar inte så, inte helt och hållet det vill säga, även om individer ibland önskar det, och system nog är byggda utifrån det. även den som främst drabbar andra drabbas själv. jag har skrivit om det i fotnötterna till den här texten.
(4) Jag använder "rasistiska positioner" för det handlar inte om individer som "är" rasister, det handlar om handlingar som fungerar rasistiskt. Jag begår dem, du begår dem, vi är inte onda för det och det är viktigt att vi inte känner att hela teorin är så obehaglig att vi måste stänga öronen. Vi kan välja att inte handla rasistiskt, till det behöver vi förstås kunskap.
(5) från Grada Kilomba
ps apropå uttalandet om "social turism" som motargument till att analysera vithet som en dominansposition. Varför skulle rasismen teoretiseras som binär? Hierarkisk är väl ett rimligare antagande.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Hej!
Ja, jag förstod att det var mig du syftade på.
Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå varför du vill problematisera att människor som jag vill vidareutveckla och vidga en bloggdiskussion, att det som var sött blev bittert o.s.v,särskilt som jag var tydlig med att jag höll med om det grundläggande i texten.Meningen med kommentatorfunktion är väl till stor del att utbyta tankar?
Jag vet mycket väl att vara född vit är en maktposition i sig.
Det jag främst ville var att sätta fingret på den svenska synen på människor från östländer.
Sexism och klassperspektiv räcker nämligen inte till för att förklara den attityd mot lettiska byggarbetare, polska hembiträden och ryska prostituerade (som dessutom ofta är utsatta för trafficking)som är oerhört vanlig. För mig är det uppenbart att det finns en ingrodd, (om än hos många omedveten) rasism här.)
Som så ofta går också rasism och sexism hand i hand här. Jag menar att skämt t.e.x om att östeuropeiska kvinnor antingen ser ut som billiga horor eller manhaftiga kulstöterskor är rasistiska och oacceptabla, oavsett om hudfärgen är densamma som på svenskar.
Det jag reagerar mot är alltså inte främst påståendet att vita begår rasistiska handlingar, utan jag vill lägga till att handlingarna riktar sig inte enbart rasistiskt mot svarta, eller färgade människor.
Rasismen mot öst är ett stort strukturellt samhällsproblem problem som jag ser det, det handlar alltså inte om att dra ner debatten på individnivå eller att jag utgår från mina barndomsupplevelser och personliga erfarenheter.
Tja!
Jo, det e klart att det va delvis du som triggade bloggandet, men det e ju ett generellt fenomen som intresserar mig - jag menar inte att du e dum jag tycker du är bra och därmed mycket intressantare än många av de andra kommentarerna (jag fattar att det va en hårt skriven bloggpost och jag e inte bäst på att va snäll, sorry) vad jag försöker peka på är en tendens: ett sätt att analysera rasism, eller kanske snarare exemplifiera rasism, som jag tycker är symptomatiskt vanligt.
Jag använder begreppet vit för att definiera en maktposition, inte en hudfärg. Jag tycker inte att en strukturell analys av rasism bör vara binär, jag håller helt med dig där. Jag tycker dock inte det behöver innebära att vi ska skippa begrepp. alltså, du vänder dig emot en förståelse av rasism som binär. men varken jag eller syrran skriver att rasim är binärt, jag menar "vithet är inte en hudfärg, det är en dominansposition" som syrran skriver. Däremot menar jag att rasism är hierarkiskt. (tips förresten: googla "vithetens symbolik och praktik", kort text av Katarina Mattsson, hon diskuterar hur hon menar att vithet i Sverige liksom förhandlas mellan en europeisk kolonialposition och en nationell svenskhet. Nåt sånt tänker jag e användbart för att förstå hur rasism fungerar i sverige.) dvs vit är (iaf delvis) ett relationellt begrepp.
jag nenar inte att du utgår från personliga erfarenheter, jag menar att dina exempel inte är problematiseringar, de är exemplifieringar. de är massa ord, och de positioneras som "mer komplexa" vilket gör att plötsligt analyserar vi inte makt längre, utan vi drar exempel va A, B, C, osv, och det är väldigt trevligt, alldeles för trevligt. Samtidigt pågår hård ojämlikhet, som det finns alldeles för lite analys av, och framåt går det inte, men diskuteras gör det. Det är det jag menar med sött-bittert.
jag håller alltså med om ditt tillägg, det är så jag förstår begreppet vit. och nu: hur funkar det? hur ska vi förstå detta? vad är en svenskvit position och hur återskapas den?
allt väl,
Petra
jag har förresten bloggat mens jag försökt lära mig analysera rasism, här ligger det mesta: http://vinteriberlin.blogspot.com läs gärna.
Hej igen!
Jag har läst Mattssons text, många kloka ord även om det är uppenbart att den skrivits främst för de som redan är väldigt intresserade av och insatta i ämnet.
Måste dela med mig till dig av en reflektion jag gjorde nyligen apropå "osynlig" rasism som "svenskar" inte ser.
Jag frågar en palestinier som fått asyl i Sverige om h*n någonsin känt sig allvarligt hotad p.g.a sitt ursprung. (Vi har förstås den kontakten att h*n inte tar illa upp av att jag ställer en så närgången fråga.)
H*n svarar:-Ja, en gång då jag blev omringad av ett gäng aggressiva libaneser vid busshållplatsen som tog tag i min jacka och vrålade- "Säg tomat på arabiska". Då fruktade jag för mitt liv på allvar.
Ja, jag utgår från att du som verkar väldigt insatt i historia, samhällsvetenskap o.dyl känner igen den här repliken och vet i vilka sammanhang den användes.
Denna berättelse sa så mycket,både om vems perspektiv och med vems röst rasismdebatten mestadels förs ifrån, om många svenskars okunnighet om flyktingars livsförhållanden, ja om allt möjligt.
Trots att inga "vita svenskar" var inblandade här så är "vita svenskar" i högsta grad medskyldiga till att även den här sortens rasism frodas. Människor som vill så väl men det blir så fel när de klumpar ihop alla "ickevita" folkgrupper och nationaliteter till en sörja de sätter etiketten "blattar" på. Och dessa löjliga naiva fördomar om att alla dessa "blattar" ser varandra som en stor kärleksfull familj och helt automatiskt anser sig ha massor gemensamt med alla andra "ickevita" personer. Det är lite den linjen jag tycker Mona Sahlin och tidningen Gringo är inne på..även om de menar väl blir det så fel.
Historiskt sett har ju förstås vita makthavare naturligtvis skuld till att 340.000 palestinier lever som flyktingar i Libanon idag, så visst, den vita maktpositionen har ett finger med i spelet här också även om det glödgande hat (som faktiskt är att likställa med det nazisterna hyste mot judar) som libanesiska högergrupper hade och än idag har mot palestinier aldrig kan ursäktas, bara förklaras.
Några dagar efter att jag hört den här historien ser jag hur en lokal ordförande i en MUF-förening skrivit på sin blogg "Fan vad jag saknar falangisterna, de visste hur man städade upp i flyktingläger" och då är jag nära att ge upp hoppet om mänskligheten...
Post a Comment