På stranden i somras, den ena polarn försöker göra sig osynlig i bikinin, ett omöjligt och olyckligt företag, hon ser ut som en ungkarl från landsbygden vad e det hon pysslar me, mjukretas andra polarn. Du e stonebutch, tänker jag, vet hennes polare förstås, men i den här delen av världen finns inte ord för sånt.
Du kommer få livserfarenhet av det, men just nu är din kropp bara en dödssprattlande vridning, fulhet och orimlighet alldeles för mycket press samtidigt och ingen distans ingen möjlighet att placera sig utanför och analysera på håll.
På vilket sätt skulle mina "räddande begrepp" från väst trumfa hennes erfarenheter?
Vi (som i unga feminister, map Katrines text om den där kulturvärldsboken) är utan livserfarenhet, menar Jenny och blir trött. Utan alltför stora sjok att bära - än - kräver ungdomarna stringens och rimlighet i en orimlig värld, kräver berättarröster som kan placera sig utanför kroppar förvridna av patriarkatet.
-Känner du patriarkatet, syster?
-Ja, men ännu har det inte förvridit min kropp, och endast drabbat min rimlighet inom rimliga (?) gränser. Det stjäl min kraft, min omdömesförmåga, men än är jag ung.
Men vafan vi får väl använda allt vi har. Jag har ett ord, ett begrepp som du kan behöva vännen. Stonebutch, ord kan säga du e inte ensam. Jag har privilegiet att stå utanför just detta, jag kan dela med mig av analytisk förmåga och tillgång till läkande diskurser just här. Du vet så mycket mer om vad det innebär än jag någonsin kommer att veta, men jag har ett ord, ord behövs också.
-Känner du patriarkatet, syster?
-Ja, men när jag kämpar mot det vässar jag mina vapen.
Äh, jag vet inte. Blev bara trött på att en feminist uttrycker trötthet över en feminists uttryck av trötthet över annan feminist. Så det va dags att sluta cirkeln genom att uttrycka trötthet...
Nooo! Jag tycker faktiskt inte det e dumt eller tröttsamt. Jag tycker inte det e konstigt att feminister funderar över strategier.
-Känner du patriarkatet, syster? Syster...? Syster dina teatraliska dödssprattlingar gör mig nervös, jag vet inte om de är värdefull empiri, ett ultrasmart gestaltande av dina poänger, eller din radikala tolkning av tillståndet i världen.... [tystnad] Det var inte på riktigt väl?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Ord kan också styra val av strategier. Lär henne ordet "stonebutch" och du lär henne -ett- förhållningssätt till sin kropp. Lär henne fler ord, och hon får alternativ. Eller låt personen utvecklas fritt, använda sin agens till att hitta sina egna ord, och sitt eget förhållningssätt till kroppen.
det va lite over-the-edge naivistiskt och världsfrånvänt vad gäller svårigheten att leva som lesbisk i den postkommunistiska delen av världen, tycker du inte själv?
Däremot e det intressant att diskutera hur vi menar att de som ska "lära ut" måste positionera sig själva som odrabbade, vilket jag tycker e vad texten handlar om.
mitt misstag förstås, om den läses som nåt annat.
ah!, det där med att för att "lära ut måste man själv vara odrabbad" satte ord på något! Har aldrig tänkt på det så, men på sätt och vis är det ju självklart. Om man besitter en kunskap, men den uppenbarligen inte har hjälpt en själv - varför skulle man då ...
Är det så alltså, att man för att kunna tala måste vara antingen odrabbad, genomgången, eller utanför riskzon. Bara i frihet kan man [...] I ofrihet, så får man först arbeta sig ut, med verktyg insmugglade från utsidan?
Post a Comment