Först fick jag en ny vän. Det va ascoolt.
Sen promenera jag genom älsklingsstaden, lojt väntandes, in på serieteket, navigera mellan all denna okreativa sexism i jakt på lite stabil rolig konst. Det tristaste med stereotyper e väl att en har sett dem förut. Okej sexismen, men vafan bara inte upprepningen (kvinnobröst + slagsmål + ruttnande lik = färdig produkt??).
Jag kräver inte mycket, vill bara slippa tristessen, e bakfull över alla gränser och på lekhumör, försöker brainstorma fram en serieidé inspirerad av kreativ och nyskapande sexism. Misslyckas. Lär mig kanske nåt om strukturer på kuppen. Dominansstrukturer låser fast individer och representationer, e liksom långtråkiga per definition. Men jag vill inte dekonstruera, jag vill överraskas. Hur tog all denna trista konst över?
Sen kom Polarn och va fantastiskt som alltid. Sen tappa jag rösten. Sen va helgen slut.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hej,
vet itne om det är jag eller K eller nån annan som är Polarn men jag hade hur som helst väldigt trevlgit i söndags kväll! kram kram
Hej vännen! Jag hade också så himla trevligt. Hela helgen. Och sen blev jag sjuk på kuppen förstås. Kram!
Post a Comment