Sen begravningen har kvinnan från bilbaksätet börjat bli suddig i kanterna. Snart klarar jag att kasta ut dig, hånar jag, men för tidigt. Det börjar snabbt klia så väldigt mellan skuldrorna, hur ska jag kunna sörja farmor när det kliar så här? Du får gärna komma och hälsa på, säger farfar till mig. Jag har sån lust men tiden går annorlunda nu, ofta kanske betyder sällan, kommer du överrens med tiden, farfar?
Det e inte kaos. Det e bara lite, lite, kvarglömt överväldigande sorgligt.
Det e inte kaos. Det e bara lite, lite, kvarglömt överväldigande sorgligt.
No comments:
Post a Comment