Friday, September 21, 2007
Era jävla töntar, det räcker nu.
Jag tänker inte alls skriva om hur kommunikationen me Sweetboy brutit samman på ett sätt som skulle kunna användas som definition på "implodera" utan om andra trista grejer. Vad e det med denna oändliga historia av obstruktion mot min forskningsavdelning?? Är det detta som kallas inskolning? Här e det inte många identiteter å välja på. Hej jag e ny doktorand försöker jag, blir genast rättad. Du ska säga: Hej jag är Farlig Feminist. Va fan. [här kommer ett långt stycke raderad gnällig empiri av i övrigt fantastiska människor som inte heller de kan låta bli att dissa min avdelning.] Diss av oss verkar alltid vara på sin plats. Det verkar över huvud taget rejält svårt att alls förhålla sig till oss utan att börja med att positionera sig som avståndstagande. Jag behöver gå kurs i dålig humor, så jag lär mig skratta åt skiten.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Var är du? Faktoranalysavdelningen?
Jepp, det e dom som betalar min lön i alla fall.
Dom som e mitt "vi" i forskningssammanhang håller på med kön och våld.
Du kunde inte nöjt dig med att pilla på några andra axlar än de som hela samhället spinner runt? Gillar man Stephen J Gould förresten om man sitter där (inte i "vi-et" utan "där-et"? Första (nästan enda) gången jag hörde talas om faktoranalys var i hans nu ganska gamla, "Den felmätta människan" där han skrev om uppkomsten av en vektor för generell intelligens (svindlande tyckte jag då, och nu). Jag tycker att han är (var) fantastisk, så jag hoppas att han inte anses populist bland initierade. Han har också på ett fantastiskt sätt skildrat när han fick cancerdiagnos och genast entusiastiskt slog upp en patologibok för att läsa om sin sjukdom, men krisade ihop när han då möttes av en medelöverlevnadslivstid på mindre än ett år. Om det är något han hela tiden haft tilltro i sitt liv så var det ju siffror, så för en gångs skull gick all luft ur.
Fast naturligtvis bara tills han kom till sina sinnens fulla bruk igen och kastade sig över böckerna i jakt på den underliggande fördelningskurvan. Till sin lättnad fann han en mycket smal men också mycket lång svans och fann det inte alls otroligt att han skulle kvala in i denna. Varpå han mycket riktigt också levde lycklig i många ytterligare år.
Snipp, snapp, snut...
ursäkta, median för överlevnad var det nog.
Och jag hoppas 1) att inte "Du kunde inte nöjt dig med att pilla på några andra axlar" inte lät som skepsis, när det var menat som ohämmad beundran, samt 2) att nedklottrande tankar i marginalen av blogg inte leder författaren till stress och villfarelse att var klotter behöver besvaras.
tack för pepp!
Ha! Du gick upp i rök! Fantastiskt! Men vad hände?
På faktoranalysavdelningen pratar vi matte, ibland militärflygplan, ibland folks sommarstugor. Det kanske förändrar sig med tiden? Har ni roligare på din avdelning? Och vad gör du, nåt spännande?
Post a Comment