Hey, kamikaze pular me sakpolitik! konkret å allt

Studentsosseklubben har tema asylpolitik denna vår, jag har tänkt skaffa mig lite mer koll på frågan. Om jag bloggar om det kanske jag får hjälp? Dom allra allra första tankarna e som vanligt Hur börjar en? Dom jag e impad av i asylpolitikfrågor dissar staten, jag älskar staten. Det jag saknar allra allra mest e just sosseperspektivet. Ja, och att s börjar rösta för nån sorts s-politik i frågan i riksdagen förstås, det sitter ju ihop. Jag har försökt komma på några utgångspunkter.

En god tradition (eller god myt om god tradition, who cares) e att vi gillar tanken att länder kan hjälpa varandra att göra gott genom att lova saker tillsammans. Vi skriver gärna på viktiga papper och sen följer vi dom och sen kan vi lobba finfint för att alla andra som har skrivit på också ska följa dom. Ett enkelt sätt att börja tänka kring asylpolitik ur sosseperspektiv e att vi verkligen borde driva att Sverige ska följa dom dära konventionerna vi nu har skrivit på. Varför inte börja med rätten att söka asyl?

Den demokratiska staten är ett verktyg som medborgarna värnar om, och kontrollerar. Långtåtvänsterns och långtåthögerns samstämmiga Öppna gränserna! är inte vad frågan handlar om för oss.

Vi letar lösningar utifrån tanken att det människor som bygger samhället tillsammans och att klass är något som förenar över gränser. Vi måste förstås släppa på flödesteorierna och koloniala fantasier om att "de Andra" vill äta upp oss (vår välfärdsstat/våra kvinnor/våra skattepengar/våra jobb). Vi skippar väl också liberalismens fantasmatiska stringenta teoretiska resonemang om hur världen egentligen är. Men det e mycket möjligt att frågan i stort sitter ihop med att internationella samarbeten måste involvera facken, att det är en asviktig sossefråga, det att driva att internationella samarbeten ska vara fackvänliga, att "den nya ekonomin" ska vara fackvänlig, och att facken ska va människovänliga som aktörer i migration där de står på migranternas sida.


Hmm, nu har det visst flummat ut... men följa internationella konventioner, staten som aktör och att se detta som en fråga som kräver socialdemokratisk ideologisk analys e ändå tre punkter jag vill trycka på.

Individuell lönesättning?

budgetadministratören: Ok, och din lön?
Kamikaze: Finns det inga fastlagda nivåer?
budgetadministratören: Det är upp till er.
Kamikaze: Öhh, då tar vi dom fastlagda nivåerna.
budgetadministratören: Ok, då kollar jag i papprerna. Vet du ungefär vad ni sa?
Kamikaze: Öähhhhhhh om du har nåt uppskrivet så tar jag det.
budgetadministratören: Jo, men det finns ju alltid ett spann som man kan ligga högt eller lågt inom.
Kamikaze: Pass.

Nej, inte den tidningen också!

Alliansen håller på å lägga ner tidningen glöd. Vi kan rädda den! Minns dina högstadieårs bästaste gratistidning (om du e typ min ålder +-10år iaf) och klicka på länken. Eller skriv direkt till registrator@social.ministry.se och klaga.

sorgesång

Där bor faster Sigrid! ropar du jämt alldeles glatt på väg från och till sommarstugan jag har inte brytt mig tillräckligt för att fråga vem denna människa kunde vara. Jag förstår lite bättre nu. Där bor farmor Bolle! ska jag ropa till min framtids barnbarn så det skallar av hemtrevnad och glädje dom kommer inte fatta vem jag menar men det kommer inte hejda mig. Det ju inte för deras skull jag ska ropa utan för din och min.

Jag försökte mig på att skriva en ursinnig rytmisk dikt som skulle utplåna allt på sin väg ta med sig allt hopplöst, som en störtflod skulle den va men den skrynklade ihop sig, dikten, och blev en liten våt fläck. Ursinne har inte mycket å säga till om mot allt det rimliga. Osägbarheter när de är som rimligast, nej då kommer jag längre med Där bor faster Sigrid! om och om igen, sommar påsk och jul, som ett mantra, jag vill höra dig säga det igen. Vi har nog inte träffats, Sigrid och jag, kanske var vi aldrig samtida. Men dig har jag känt hela mitt liv, farmor, och får jag inte träffa dig mer har du i vart fall lärt mig hur jag kan jubla ditt namn.