avslutat kapitel. bloggen som uppdateras ligger här.

Wuhu!

Allt blir roligare när en tar tag i det! Här ska röjas i textarkiv, snorar och snörvlar så det finns inte mycket annat som orkas med denna helg (vecka?), och vips hittas skrivlust och räknelust och all möjlig kreativ glädje. En kombo lyssnar dessutom på ryska rajtantajtankvinns, sån musik borde alltid ingå i städning, och diskar taktfast.

tekniskt avbrott

öhh hej ni som surfar förbi det e såhär att jag e finally over those stupidstupid dagar när jag bad datakillarna om hjälp. nu programmerar jag egen kod och se så mkt tid det blir över till bloggande då. i helgen hade det iofs kunnat dyka upp gnäll här, men jag mailade homofoben personligen istället det va tidsbesparande. en och annan bokrecension kan tänkas dyka upp också, men thats it alltså tills jag kommit ur datoranalfabetismen. hare fint.

Kamikaze goes popperian

Han planerar en artikel och har bjudit in mig att göra det tekniska. Jag vill inte bara göra det tekniska, jag vill ju bli sociolog, har jag tänkt sedan i somras när vi började snacka om artikeln. Det verkar inte hända så mycket, varken tekniskt eller annat. När jag går förbi hans kontor, igen, för att kolla om det kanske e dags för något att hända, berättar han att allt hänger ihop. För att också jag ska förstå denna djupa sanning sveper han med armarna och hänvisar till kvantfysiken och buddismen. Jag kommer inte på något bättre än att skratta, högt och rakt ut, för att ge honom en chans att låtsas att han skämtade. Han ler tillbaks men fortsätter berätta om allt och inget.

Jag går tillbaks till mitt rum, ser på min mattebok, drar upp axlarna inför pågående krig med datorn. Jag tar på dem, bok, dator, sätter mig ned vid dem, vågar lita på att de inte kommer berätta alltochinget för mig. Det går jäkligt långsamt, men jag är rätt lycklig medan jag sitter och producerar lite hederlig kunskap. Den får mig inte ens att garva högt av misstro.

antirasist.sehit

Vi* håller på med ett studiematerial för cirklar om antirasism med fokus på makt och strukturer. Sitter du redan på nån cool text du inte vet va du ska göra av? Eller sitter du på massa kunskap men skulle behöva nån som styr upp lite för att det ska bli text av allt du kan? Hursom i dessa vemsomhelstkangeutenbok-dagar: Inte vill väl du va sämre?

Tur för dig att vi har brist på folk. Kontakta mig så pular vi in ditt namn i vårt classy projekt.






*en grupp inom socialdemokraterna, men du behöver inte va med eller sosse eller alls ha någon åsikt om partipolitik för det här projektet

att det e som alldeles vanligt

Kombon är kär i en annan kombo vars ex e på besök och nu i den andra kombons säng. Kombon är ofta vemodig det är svårt att se skillnad på vad som e vad jag bjuder på den sista skvätten rött och på samtal som får oss att skratta och sedan samtal om alla vackra brudar och hon säger allt e ok hon e ju relationsanarkist vad kan det vara annat än ok. Hon sover iaf inte vägg i vägg med dom andra brudarna, tänker jag som inte e anarkist på något plan trots flera försök. Så börjar långsamt vårvintern efter julhelgen då vi nästan körde på en ren så att det kändes långt in i stockholmsmärgen och jag äntligen blev frisk från all utmattning. Vårvinter är vackra, vemodiga kombos är förväntansfullt cykla genom rykande snö är pirrande mail från Kvinnan och alldeles egna fria vaknätter följda av outhärdligt ensamma för tidiga mornar. Just som vårvintrar brukar vara önskar jag mig även denna.

julbord

igen, på nästa fantastiskt trevlia fest med mina fantastiskt trevliga kolleger (jag hoppas det nu är ordentligt säkerställt att jag inte menar att vara grinig eller småsint), igen alltså, samtalen om feministernas rimlighet och vetenskaplighet. i otrevligare samtal kanske det blir diskussion kring feminismen själv, men nej det slipper jag och visst, jag vet att vara tacksam.

han: feminismen är jätteviktig, och dessutom ack så intressant. men just den feministen - inte för att jag läst henne - är inte hon över gränsen? säg du, du som kan. förklara du, du som är rimlig.

och jag, liksom många fester tidigare: den (extrem)feministen, hon är min hjälte. och har du läst den här (extrem)feministen? nej det hade han inte. hon har skrivit bla och bla, hon har betytt jättemycket för mig. och jag börjar prata snabbare och snabbare, bli lite anfådd, kanske loskar jag omkring mig, jag vill hinna berätta, berätta mer.

det enda rimliga att säga e ju att jag inte heller e rimlig. att rimlig e ett förolämpande ord. rimlighetskriterierna inte e statiska utan uppfylls av de som inte försöker bidra till produktion av häftig ny kunskap med maktperspektiv*. jag hoppas verkligen att jag slipper bli kategoriserad som just rimlig någonsin. han sitter brevid en extremfeminist deal with it liksom. men nej, kanske nästa gång.

*eller "inte hota Daddy" med hippa Valerie Solanas terminologi