nu e beatsen äntligen på min sida, lederna börjar släppa. en kungfudans med Polarn vi drygar oss strålande och mer öl ja mer brudar och inte farligt fabulous utan alldeles vardagslördag utmärkt lagom. Förra helgen träffa vi en brud som apropå att jag håller på och söker nån sorts utrikiskt medborgarskap och blabla fråga mig hur länge jag vart politiskt aktiv här. me just den betoningen. var menar du me här fråga jag. här som i Sverige sa hon. vi drar skämtet på repeat om du inte fattar berätta inte jag vill inte upptäcka att jag överskattat dig.
och så hela kvällen. beatsen och drygheten och ömheten. ikväll drar just beatsen och drygheten och ömheten alla långa strån.
______imorn håller jag och farfar handen ingen kommer åt oss då.
Saturday, October 27, 2007
Thursday, October 25, 2007
polare?
åh vänskap vill ha vill ha. igår sprang runt med otymplig låda - megaboxen bärbar projektor fulgrå feta LO-klistermärket - var bara subjekt. så jäkla nöjd. i förrgår frågad om inte ville följa med upp på hotellrum. och sen igårkväll ovälkommen fråga igen. kom ihåg känslan med lådan syster! åh vänskap kringelikrokar. kamikaze skapar avstånd. tystnader. men imorgon kanske skratt? imorgon fnitter värsta roliga inga hotellrumsfrågor inget behov av markeringar hit och dit. vill ha vill ha ska fan få.
Saturday, October 20, 2007
konsekvenser
Samtidigt som det e så crazycrazy svårt att döma män för våld mot kvinnor vet vi någonstans att mycket av allt det som accepteras som mer eller mindre "ok" faktiskt e jäkligt långt ifrån ok. Män vet mer än väl att undvika att förknippas med det.
När socialstyrelsen ville fokusera på problemet med efterfrågan på kvinnokroppar till salu och gjorde sin reklamserie med bilder av män och textslingor på temat att var åttonde man någon gång har köpt sex fick de inga modeller att ställa upp till bilderna.
Det va inte värt pengarna att riskera att på något sätt förknippas med mansvåldet.
Lustigt att efterfrågan på kvinnokroppar kvarstår.
***
Jag tänkte skriva Att ta kunskaperna om mansvåldets utbredning från den feministiska våldsforskningen på allvar innebär att vi måste ändra synen på förövarskap. Men jag föredrar nog att skriva Att ta kunskaperna från våra egna liv och människor omkring oss liv innebär att vi måste ändra synen på förövarskap. Ja det e fint att ropa högt om stureplansdomarna. Men när vi pratar med varandra om våldserfarenheter är fängelsedomar ofta inget alternativ. Med tanke på mansvåldets utbreddhet är ingenting eller fängelse inte tillräckligt med alternativ.
Som värsta pålästa borde jag ha koll på en hel uppsjö möjligheter för samhället att gå in och hindra kriminaliserade handlingar utan att fokus skulle vara på Straffet eller endast på stöd av brottsoffer.
Istället upplever jag mig kvar i det vakuum jag famlade i som tonåring när jag funderade igenom alternativet att polisanmäla min far och bedömde det som för mig och mina syskons del fördelaktigare att ha en misshandlande far än en frånvarande. Detta var de två alternativ jag visste fanns. Det är fortfarande bara dessa två möjligheter jag känner till, eller förresten, nu för tiden vet jag att det ofta inte är ett val, att rättsystemet sällan är en möjlig utväg, att det inte verkar va till för att ge kvinnor medborgerliga rättigheter.
Hans Ekbrand har brainstormat en hel del på sånt här, och menar att mansvåld måste börja kosta för förövaren, på sätt som funkar avtalsmässigt i tillägg till att ligga som brottmål. Påföljder av detta slag skulle om jag förstått rätt kräva en lägre bevisbörda. Våldsutövande skulle kunna kosta ekonomiskt, yrkesmässigt, i relation till att få träffa sina barn. Läs lite smart text här.
PS. Här ligger hans avhandling den handlar om mansvåld i samband med separationer. Han använder kvantitativ metod den ängelen.
***
Män vet mer än väl att undvika att förknippas med mansvåld. Men kvinnors höga våldsutsatthet visar på att män samtidigt inte är särskilt rädda för att använda sig av våld. Det är som att våldet blir fel på riktigt först när det lyfts fram i ljuset och synas. Små kostnader för förövaren skulle innebära möjligheter till små vinster inom räckhåll för den utsatta. Små bonusar när hon lyckas tala och därigenom synliggöra våldet. Små uppmuntringar, uppmaningar, inom räckhåll.
Att kvinnor börjar tala, börjar benämna konkreta män tillsammans med de våldshandlingar de är ansvariga för, är en otrolig mäktig strategi för att göra våld till ett mindre attraktivt alternativ.
Jag ser på våldsutövande män och våldsutsatta kvinnor som rationella aktörer, skriver Ekbrand. Och därigenom skapar han sig en analysram som gör världen föränderlig. Cool snubbe.
När socialstyrelsen ville fokusera på problemet med efterfrågan på kvinnokroppar till salu och gjorde sin reklamserie med bilder av män och textslingor på temat att var åttonde man någon gång har köpt sex fick de inga modeller att ställa upp till bilderna.
Det va inte värt pengarna att riskera att på något sätt förknippas med mansvåldet.
Lustigt att efterfrågan på kvinnokroppar kvarstår.
***
Jag tänkte skriva Att ta kunskaperna om mansvåldets utbredning från den feministiska våldsforskningen på allvar innebär att vi måste ändra synen på förövarskap. Men jag föredrar nog att skriva Att ta kunskaperna från våra egna liv och människor omkring oss liv innebär att vi måste ändra synen på förövarskap. Ja det e fint att ropa högt om stureplansdomarna. Men när vi pratar med varandra om våldserfarenheter är fängelsedomar ofta inget alternativ. Med tanke på mansvåldets utbreddhet är ingenting eller fängelse inte tillräckligt med alternativ.
Som värsta pålästa borde jag ha koll på en hel uppsjö möjligheter för samhället att gå in och hindra kriminaliserade handlingar utan att fokus skulle vara på Straffet eller endast på stöd av brottsoffer.
Istället upplever jag mig kvar i det vakuum jag famlade i som tonåring när jag funderade igenom alternativet att polisanmäla min far och bedömde det som för mig och mina syskons del fördelaktigare att ha en misshandlande far än en frånvarande. Detta var de två alternativ jag visste fanns. Det är fortfarande bara dessa två möjligheter jag känner till, eller förresten, nu för tiden vet jag att det ofta inte är ett val, att rättsystemet sällan är en möjlig utväg, att det inte verkar va till för att ge kvinnor medborgerliga rättigheter.
Hans Ekbrand har brainstormat en hel del på sånt här, och menar att mansvåld måste börja kosta för förövaren, på sätt som funkar avtalsmässigt i tillägg till att ligga som brottmål. Påföljder av detta slag skulle om jag förstått rätt kräva en lägre bevisbörda. Våldsutövande skulle kunna kosta ekonomiskt, yrkesmässigt, i relation till att få träffa sina barn. Läs lite smart text här.
PS. Här ligger hans avhandling den handlar om mansvåld i samband med separationer. Han använder kvantitativ metod den ängelen.
***
Män vet mer än väl att undvika att förknippas med mansvåld. Men kvinnors höga våldsutsatthet visar på att män samtidigt inte är särskilt rädda för att använda sig av våld. Det är som att våldet blir fel på riktigt först när det lyfts fram i ljuset och synas. Små kostnader för förövaren skulle innebära möjligheter till små vinster inom räckhåll för den utsatta. Små bonusar när hon lyckas tala och därigenom synliggöra våldet. Små uppmuntringar, uppmaningar, inom räckhåll.
Att kvinnor börjar tala, börjar benämna konkreta män tillsammans med de våldshandlingar de är ansvariga för, är en otrolig mäktig strategi för att göra våld till ett mindre attraktivt alternativ.
Jag ser på våldsutövande män och våldsutsatta kvinnor som rationella aktörer, skriver Ekbrand. Och därigenom skapar han sig en analysram som gör världen föränderlig. Cool snubbe.
Tuesday, October 16, 2007
det bästa
Jag och Utbytesstudenten och alla snacks i världen tills vi stupar. Vem behöver försvinna? Bara det e tillräckligt Bråttom e allt enkelt. Meningsfullhet e liksom ingen issue i dessa tider. Bråttom e nog det tryggaste jag vet.
Wednesday, October 3, 2007
Staten och feminismen
Föreläsningsserie om könade villkor i relation till staten.
Feministiska analyser av välfärdsstat och statliga reformer. Vilka fackliga och politiska strategier behövs för att bryta en könsegregerad arbetsmarknad? Hur blev särbeskattning och föräldraledighet självklarheter? Och framtida reformer då? Vad innebär ett bekönat åldersperspektiv? Möjligheter och utmaningar i ett åldrande samhälle – men för vem? Vad har sexualitet med våld att göra? Och hur kommer politik, lagstiftning och statliga reformer in?
10/10 kl 19. Den könssegregerade arbetsmarknaden.
Stefan Carlén, förbundsekonom, Handels.
24/10 kl 19. Att vara gammal i ett ålderskodat samhälle.
Clary Krekula, sociolog, Karlstad universitet.
7/11 kl 19. Sådant som spelar roll. Skatt, kön och omsorg, en historisk exposé.
Viktoria Bergström, ekonomisk-historiker, Kommunal
21/11 kl 19. Våldtäkt och romantik - kvinnlig sexualitet som politiskt problem.
Katrine Kielos, frilansjournalist och författare.
Arrangör: Laboremus, Socialdemokratiska studenter i Uppsala. Alla möten och föredrag i Uppsala, Rundelsgränd 2 B (mellan Fyrisbion och Kalmar nation).
För mer info se vår hemsida www.laboremus.nu eller ring ordförande Marika på 0739-822 855 eller vice ordförande Kristina på 0736-952194 och fråga allt du vill veta om föreningen.
Välkomna!
Feministiska analyser av välfärdsstat och statliga reformer. Vilka fackliga och politiska strategier behövs för att bryta en könsegregerad arbetsmarknad? Hur blev särbeskattning och föräldraledighet självklarheter? Och framtida reformer då? Vad innebär ett bekönat åldersperspektiv? Möjligheter och utmaningar i ett åldrande samhälle – men för vem? Vad har sexualitet med våld att göra? Och hur kommer politik, lagstiftning och statliga reformer in?
10/10 kl 19. Den könssegregerade arbetsmarknaden.
Stefan Carlén, förbundsekonom, Handels.
24/10 kl 19. Att vara gammal i ett ålderskodat samhälle.
Clary Krekula, sociolog, Karlstad universitet.
7/11 kl 19. Sådant som spelar roll. Skatt, kön och omsorg, en historisk exposé.
Viktoria Bergström, ekonomisk-historiker, Kommunal
21/11 kl 19. Våldtäkt och romantik - kvinnlig sexualitet som politiskt problem.
Katrine Kielos, frilansjournalist och författare.
Arrangör: Laboremus, Socialdemokratiska studenter i Uppsala. Alla möten och föredrag i Uppsala, Rundelsgränd 2 B (mellan Fyrisbion och Kalmar nation).
För mer info se vår hemsida www.laboremus.nu eller ring ordförande Marika på 0739-822 855 eller vice ordförande Kristina på 0736-952194 och fråga allt du vill veta om föreningen.
Välkomna!
Subscribe to:
Posts (Atom)